Dialektala språkbruk i musikaliska sammanhang.
Ibland måste jag slå till med en tung rubrik, smaka på den där. ^
Men idag ere pang på rödbetan. Det sitter ju alltid ett gäng nissar/tomtar/smurfar/lallare eller annat folk och diskuterar dialekter. Vilken som är sexigast, snyggast, fulast, äckligast, härligast och smartast. I den tråkiga och neverending debatten tänker jag inte ge mig in, inte helt och fullt, iaf inte så pass mycket att jag blir en del av nissarna/lallarna/smurfarna/lallarna och alla de andra...
Men! Nu ere såhär va, den enda svenska dialekten som ska/kan/borde sjunga svensk rock är skånska. Något annat funkar inte, och bör inte uppmuntras. Alls verkligen. Den orakade gubben som har skrämmande likheter med Hans Sheike räknas inte till Rock, alltså Peps Persson.
Sen finns det inte så många fler begränsningar, förutom att värmländska borde förbjudas totalt. Och ja, det inkluderar Bengt Alsterlind, speciellt honom skulle jag säga.
Ett dialektalt språkbruk i musikaliskt sammanhang som jag gärna skulle se är en gotländsk tolkning av The Beatles, det kan ju inte bli annat än värt. Men alltså swenglish med gotländsk touch, inte ngn knasöversättning.
Kommentarer
Trackback
