Det går bra nu.
Projektarbetet går som på räls!
Jahaja, det var det.
Idag fick jag insikten.
Eller det var nog igår, men skitsamma. Det var när jag införskaffade en gammal platta jag saknade från mina ungdomens år via itunes för 90 spänn som varningssignalen i mitt huvud började ljuda tyst, men dock märkbart. När jag knappt 12 timmar senare laddade ner ännu ett album från ännu yngre år förstod jag att det var helt kört för min del.
Nu har jag kommit till den punkten i livet då jag är helt resistent för ny musik. Om jag skulle introduceras för "ny" musik som jag började gilla, så är det antingen musik som är "gammal", eller såklart en ny skiva av en artist jag redan lyssnar på.
Det är sorgligt, men jag tror tyvärr att det är sant. Vilka var då skivorna jag laddade ner som gav mig denna insikt? Håll i hatten för fan, nu är jag lite för ärlig för mitt eget bästa (och kanske för ert med).
1. Wille Craaford, Samma typ av annorlunda saker
2. Niklas Strömstedt, Oslagbara 89-99
Den första skäms jag inte så mycket för, den kan jag lugnt gå i god för. Men Strömstedt alltså, hur tänkte jag där? Likförbannat så rullar låten "Oslagbara" i högtalarna just i detta nu, och direkt går minnesbanken igång.
Och när man väl minns (inte ofta i mitt fall) med hjälp av musik, då tar jag vad som helst. Och när det gäller helt ny musik så går det helt enkelt inte att jumpstarta min (om än väldigt lilla) minnesbank.
Eller det var nog igår, men skitsamma. Det var när jag införskaffade en gammal platta jag saknade från mina ungdomens år via itunes för 90 spänn som varningssignalen i mitt huvud började ljuda tyst, men dock märkbart. När jag knappt 12 timmar senare laddade ner ännu ett album från ännu yngre år förstod jag att det var helt kört för min del.
Nu har jag kommit till den punkten i livet då jag är helt resistent för ny musik. Om jag skulle introduceras för "ny" musik som jag började gilla, så är det antingen musik som är "gammal", eller såklart en ny skiva av en artist jag redan lyssnar på.
Det är sorgligt, men jag tror tyvärr att det är sant. Vilka var då skivorna jag laddade ner som gav mig denna insikt? Håll i hatten för fan, nu är jag lite för ärlig för mitt eget bästa (och kanske för ert med).
1. Wille Craaford, Samma typ av annorlunda saker
2. Niklas Strömstedt, Oslagbara 89-99
Den första skäms jag inte så mycket för, den kan jag lugnt gå i god för. Men Strömstedt alltså, hur tänkte jag där? Likförbannat så rullar låten "Oslagbara" i högtalarna just i detta nu, och direkt går minnesbanken igång.
Och när man väl minns (inte ofta i mitt fall) med hjälp av musik, då tar jag vad som helst. Och när det gäller helt ny musik så går det helt enkelt inte att jumpstarta min (om än väldigt lilla) minnesbank.
Så jävla nördigt, eller?
Windows har släppt betan på deras nästa operativsystem "windows 7", som kommer efter det extremt kassa och bajskastade vista.. Jag skummade igenom lite kommentarer kring betan, och den skönaste kommentarerna hittade jag på pc-feber. Där debatterar man nämligen ctrl+alt+delete funktionen som tydligen gjorts om.
Stackars alla windowsmänniskor som vid varje nytt operativsystem måste se ett nytt interface när de i sin anletes svett och fly förbannade stämplar ctrl+alt+delete när datorn hänger sig. En tröst är iaf att det är samma kommando fortfarande.
Heads up alla apple-runkare oxå. Den här veckan fyller apple 25 år, undrar om Steve Jobs trots sin sjukdom (som absolut inte är cancer, bara hormonstörningar, därav tjänsteledigt i 6 månader) väljer att fira han med. Får man äta tårta om man har hormonstörningar eller får han nöja sig med att lattja med det extremt uppskattade programmet iFart på sin iPhone?
Sjukt smart reklam Apple.
Stackars alla windowsmänniskor som vid varje nytt operativsystem måste se ett nytt interface när de i sin anletes svett och fly förbannade stämplar ctrl+alt+delete när datorn hänger sig. En tröst är iaf att det är samma kommando fortfarande.
Heads up alla apple-runkare oxå. Den här veckan fyller apple 25 år, undrar om Steve Jobs trots sin sjukdom (som absolut inte är cancer, bara hormonstörningar, därav tjänsteledigt i 6 månader) väljer att fira han med. Får man äta tårta om man har hormonstörningar eller får han nöja sig med att lattja med det extremt uppskattade programmet iFart på sin iPhone?
Sjukt smart reklam Apple.
I en perfekt värld..
Skulle det finnas längre och fler reklampauser.
Hur länge sen var det du tittade på en riktigt osmaklig reklam? Nu har du chansen, klicka bara play och (försök) att njuta av Alfreds och mina reklampauser som vi gjorde till en skolgrej.
Hur länge sen var det du tittade på en riktigt osmaklig reklam? Nu har du chansen, klicka bara play och (försök) att njuta av Alfreds och mina reklampauser som vi gjorde till en skolgrej.
Hur funkar det?
Det är ganska jobbigt att vara pigg på nätterna och dessutom gilla att vara morgonpigg. Det går liksom inte alls ihop. Det är en ganska kass kombo, och jag vet inte riktigt ännu om det har med genetik eller dåliga vanor att göra.
Och förresten, varför är inte nattmössa på modet längre?
Idag valde jag att ladda upp en bild som inte har något alls med texten att göra.
Och förresten, varför är inte nattmössa på modet längre?
Idag valde jag att ladda upp en bild som inte har något alls med texten att göra.
Det borde faktiskt vara förbjudet!
Jag har ingen som helst förståelse för människor som har facebook, men (sjukt viktigt men, lägg märke till det), som helt tagit bort sin wall!
Vad är det för stil? Måste jag skicka ett privat meddelande om jag ska säga grattis? Om jag skickar ett privat meddelande blir det så sjukt mycket mer komplicerat. Det finns en fet skillnad mellan privata meddelanden och the wall. På väggen får man vara hur ytlig som helst, men det är inte okej att skicka ett privat meddelande som det bara står "grattis" i.
Hur skriver man ens en sånt meddelande? Hur går det till? Det som är jobbigast med privata meddelanden och mail är ju att det finns en ämnesrad. Om man då skriver "grattis" i ämnesraden, vad ska man då skriva i själva meddelandet; "hej"?
Måste jag fråga hur det är annars? Och måste jag dessutom berätta hur det är med mig? Hur många gånger måste vi korrespondera fram och tillbaka bara för att jag vill önska någon grattis? Hur långa kan eftervärkningarna tänkas bli?
Helt plötsligt blir det helt ovärt att skicka ett grattis på facebook. Med största sannolikhet känner man säkert ändå inte människan. Det var väl ett helt "random add", efter att man träffats genom en bekants-bekant och kört en ordentlig krogrunda med personen ifråga, vilket i sin tur ledde till att den personen tyckte att det var heeelt berättigat att adda en på facebook. En krogrunda, ett hej, sen är man helt plötsligt friends.
En vän ska man önska grattis när den fyller år, men facebook-friends kvalar jäkligt sällan in på en irl-vän, och irl-vänner ringer man, de skriver man inte på wallen till. Så för alla goda facebook-vänner ber jag bara om en grej.
Skaffa "the wall", och gör det nu, eller iaf när ni fyller år! Snälla! Ni gör min vardag (och er födelsedag) sjukt mycket jobbigare, och med största sannolikhet andras vardagar oxå.
Ps. Superwall kvalar absolut inte. Det är bara för personer med valfri bokstavskombo. Ds.
/Eder bry-gubbe Martin
Vad är det för stil? Måste jag skicka ett privat meddelande om jag ska säga grattis? Om jag skickar ett privat meddelande blir det så sjukt mycket mer komplicerat. Det finns en fet skillnad mellan privata meddelanden och the wall. På väggen får man vara hur ytlig som helst, men det är inte okej att skicka ett privat meddelande som det bara står "grattis" i.
Hur skriver man ens en sånt meddelande? Hur går det till? Det som är jobbigast med privata meddelanden och mail är ju att det finns en ämnesrad. Om man då skriver "grattis" i ämnesraden, vad ska man då skriva i själva meddelandet; "hej"?
Måste jag fråga hur det är annars? Och måste jag dessutom berätta hur det är med mig? Hur många gånger måste vi korrespondera fram och tillbaka bara för att jag vill önska någon grattis? Hur långa kan eftervärkningarna tänkas bli?
Helt plötsligt blir det helt ovärt att skicka ett grattis på facebook. Med största sannolikhet känner man säkert ändå inte människan. Det var väl ett helt "random add", efter att man träffats genom en bekants-bekant och kört en ordentlig krogrunda med personen ifråga, vilket i sin tur ledde till att den personen tyckte att det var heeelt berättigat att adda en på facebook. En krogrunda, ett hej, sen är man helt plötsligt friends.
En vän ska man önska grattis när den fyller år, men facebook-friends kvalar jäkligt sällan in på en irl-vän, och irl-vänner ringer man, de skriver man inte på wallen till. Så för alla goda facebook-vänner ber jag bara om en grej.
Skaffa "the wall", och gör det nu, eller iaf när ni fyller år! Snälla! Ni gör min vardag (och er födelsedag) sjukt mycket jobbigare, och med största sannolikhet andras vardagar oxå.
Ps. Superwall kvalar absolut inte. Det är bara för personer med valfri bokstavskombo. Ds.
/Eder bry-gubbe Martin
Tillbaka i Piteå..
Och tillbaka till studentlivet.
En liten film som jag skrev manus till och gjorde tillsammans med Filip. Härligt med sarkasm.
Vår extremt pålästa och smarta lärare i tv-produktion fällde den intelligenta kommentaren efter att han sett den; "Tror ni det här fungerat i radio?"
Stefan L, du är den bästa läraren jag någonsin haft.
Härligt med sarkasm.
En liten film som jag skrev manus till och gjorde tillsammans med Filip. Härligt med sarkasm.
Vår extremt pålästa och smarta lärare i tv-produktion fällde den intelligenta kommentaren efter att han sett den; "Tror ni det här fungerat i radio?"
Stefan L, du är den bästa läraren jag någonsin haft.
Härligt med sarkasm.
