Akademisk Utbildning.
Det här är en extremt lukrativ bransch. Jamenar vi vet ju att det här är något som alla vill ha. Det finns ett extremt sug på att höra just det här. Ta till exempel när du ska hoppa på flyget, då är det klart att man hellre betalar för en tidning än att få den gratis. Det är ju oerhört praktiskt att lyssna på en tidning som är inläst på mp3 när man har lock i öronen, inte får ha på elektronisk utrustning och sitter bredvid ett skrikande barn eller en snarkande tjockis.
Självklart ska det vara en del i en radiojournalists utbildning att läsa upp tidningen in i en halvkass studio. Att inte redigera om texten och läsa en artikel rakt upp och ned är inget man gjorde på 30-talet i radio. Det här är helt nytt och måste vara en del av er utbildning.
Det är absolut inte så att vi finns till bara för att vi betalas direkt av staten då varje synskadad människa i Sverige ska ha rätt till sin radiotidning. Vi har hela 8000 prenumeranter i ett land på 9 miljoner människor för att vi är så fruktansvärt bra. Att en prenumeration kostar staten cirka 25.000 per person/år är bara en detalj. Radiotidningar skulle säkert vara fruktansvärt populärt om inte staten bekostade detta projekt.
Anar ni en viss ironi? Bra.
Det är nämligen så att vi tvingas göra en radiotidning för ett företag som pysslar med det varje dag uppe i Piteå. Och tro inte att det bara är en dag schemalagt, nej tre dagar. Det är det minsta man behöver för att lära sig denna konst. Denna konst som säger att vi ska glömma allt vi lärt oss hittills om hur man får en text intressant i radio, för nu är det ju en radiotidning, och man får inte disponera texten på annat sätt en den just är skriven.
Idioti.
Som om inte det var nog krockade detta med en föreläsning med Janne Josefsson. Den rekommenderades vi inte gå på. "Det kommer fler chanser med Janne" sa våra lärare. Men det finns absolut inte fler chanser att gå till den lokal som ligger vägg i vägg med skolan där radiotidningarna spelas in? Icke.
Jag gjorde dock en prioritering och en argumentering som ledde till att min grupp och jag gick till Janne istället. Detta även trots att chefen för radiotidningen sa följande som motargument: "Det är många journalister som får jobb tackvare sin utbildning här hos oss". Troligt.
Kursutvärdering på fredag, ska kanske hänvisa till bloggen då?
Tyvärr måste jag meddela eventuellt synskadade att denna blogg inte kommer att spelas in åt er. Men jag kan ge er betryggande nyheter, det behövs ingen utbildning för att lyssna till det jag skrivit här. Be bara en vän läsa upp åt er, och tänk på att inte kasta om i min text. Det vore ju tråkigt om den blev intressant för lyssnarna, och inte bara för läsarna.
Jag är inte bitter.
För mer information denna härliga radiotidning, titta in på darub.se
Självklart ska det vara en del i en radiojournalists utbildning att läsa upp tidningen in i en halvkass studio. Att inte redigera om texten och läsa en artikel rakt upp och ned är inget man gjorde på 30-talet i radio. Det här är helt nytt och måste vara en del av er utbildning.
Det är absolut inte så att vi finns till bara för att vi betalas direkt av staten då varje synskadad människa i Sverige ska ha rätt till sin radiotidning. Vi har hela 8000 prenumeranter i ett land på 9 miljoner människor för att vi är så fruktansvärt bra. Att en prenumeration kostar staten cirka 25.000 per person/år är bara en detalj. Radiotidningar skulle säkert vara fruktansvärt populärt om inte staten bekostade detta projekt.
Anar ni en viss ironi? Bra.
Det är nämligen så att vi tvingas göra en radiotidning för ett företag som pysslar med det varje dag uppe i Piteå. Och tro inte att det bara är en dag schemalagt, nej tre dagar. Det är det minsta man behöver för att lära sig denna konst. Denna konst som säger att vi ska glömma allt vi lärt oss hittills om hur man får en text intressant i radio, för nu är det ju en radiotidning, och man får inte disponera texten på annat sätt en den just är skriven.
Idioti.
Som om inte det var nog krockade detta med en föreläsning med Janne Josefsson. Den rekommenderades vi inte gå på. "Det kommer fler chanser med Janne" sa våra lärare. Men det finns absolut inte fler chanser att gå till den lokal som ligger vägg i vägg med skolan där radiotidningarna spelas in? Icke.
Jag gjorde dock en prioritering och en argumentering som ledde till att min grupp och jag gick till Janne istället. Detta även trots att chefen för radiotidningen sa följande som motargument: "Det är många journalister som får jobb tackvare sin utbildning här hos oss". Troligt.
Kursutvärdering på fredag, ska kanske hänvisa till bloggen då?
Tyvärr måste jag meddela eventuellt synskadade att denna blogg inte kommer att spelas in åt er. Men jag kan ge er betryggande nyheter, det behövs ingen utbildning för att lyssna till det jag skrivit här. Be bara en vän läsa upp åt er, och tänk på att inte kasta om i min text. Det vore ju tråkigt om den blev intressant för lyssnarna, och inte bara för läsarna.
Jag är inte bitter.
För mer information denna härliga radiotidning, titta in på darub.se
Kommentarer
Postat av: Holm
Haha... Darub! Parodi !
Postat av: Tomas
Det låter ju faktiskt helt jävla sjukt i huvet det ni håller på med. DARUB och B-uppsatser. God damn.
Postat av: Jenny
Darub är bäst! :) Det var ju längesen det du skrev detta nu. Jobbar du som inläsare idag?
Trackback