martins blogg

Jag fattar verkligen inte den där grejen med blondinbellas blogg. Varför är den så intressant? Hon verkar i mina ögon som en sjukt ointressant människa? Vart finner man intresset i att veta vad hon har på sig eller vad hon äter för mat eller hänger på för café?

Nu läste jag precis att hon cashar in fem mille om året i reklamintäkter. Vart är mina reklamintäkter? Varför är jag så tråkig?

Jag är inte bitter.

jag har lixom märkt att om man ska blogga som lixom alla andra gör på nätet så ska man mest skriva sjuuuuukt långa menigar lixom och vägra använda styckesindelning och sådär. ibland kan man dra till med en punkt eller så men man får absolut inte använda sig av ett komma eller så alltså lixom men kanske en parantes i värsta fall. och sen är det oxå ganska viktigt lixom att man alltså tänker på att man ska skriva om vad man har gjort hela dagen lixom alltså till exempel att jag precis lixom har vaknat fastän klockan alltså är kvart i ett lixom halllå. men det är alltså för att jag jobbade ganska sent lixom sen tycker jag dessutom det är heeeeeelt omöjligt att sova när det är fullmånne alltså det är lixom då det inte går att sova så tur att månen bara är full en gång i månaden till skillnad från en annan om man säger så. hursomhelst om jag ska komma till någonsomhelst punchline lixom alltså så är det inte riktigt min grej att skriva såna här inlägg alltså då pratar jag väl inte i första hand om själva skrivhantverket lixom alltså utan kanske om hela vanliga blogggrejen att man lixom alltså skriver om sitt privatliv. Det är så mycket lättare att lixom skojas och härmas och sådär lixom istället för att vara allvalig alltså eller va lixom?

Alla skämtar om det. Kanske inte hela tiden, men de flesta har skämtat om det någon gång. Iaf vi killar. Men den stora frågan kvarstår ändå. Vem har testat det på riktigt? Vem kom på den där sjukt snuskiga leken? Jag vet inte någon som har testat, även fast det kanske inte är så lätt att erkänna kanske? Det är väl inget man skriver på sitt CV precis?

Om man googlar på "leken" ifråga så sägs den härstamma från Australien. Och som vi alla vet består ju Australien till mesta del av old-school förbrytare och aboriginer. Är det här något som tillhör den först- eller sistnämnda kategorin? Eller skyller man på Australien för att det är lättast så?

Och vem kör egentligen hela vägen och faktiskt äter bullen? Kan man äta bullar under resten av sitt liv sen?

Jag kan ju bara spekulera, och det är ju det jag gör.

Egentligen är väl inte golf särskilt knasigt. Iaf inte om man ser till hur många som pysslar med det. Men lillebrorsan till golf är ju sjukt knasig. Jag snackar såklart om minigolf. Hur tänkte egentligen personen som kom på den sporten?

Var det någon med en sjuk fetish för små saker? Någon som hade naturskräck och var tvungen att hålla sig till bakgården? Eller kanske var det någon som inte gillade den dresscode som man var tvungen att bära på golfbanan och ville spela i flip-flops och en svettig hawaii-skjorta?

Det är faktiskt inte något utav de alternativen. Men det spelar ingen roll. För er som måste veta hur det egentligen kom till hänvisar jag till wikipedia.org, men här spekuleras det som vanligt.

Hur presenterar sig en minigolfare för folk? Blir en minigolfare någonsin tagen seriöst? Jag tror inte att det är särskilt troligt att Annika Sörenstam skulle varit lika poppis om hon spela minigolf. För det är ju lixom så töntigt. Allt som har mini i namnet tar man ju alltid mindre seriöst. För det låter ju som det är för barn alternativt efterblivna.

Men på sommaren är ju alla barn eller efterblivna (antingen pga alkohol eller solsting). Och därför är det sjukt poppis ändå. För man får spela i svettiga kläder och dagens version av flip-flops (se crocs). Svärandes och snackandes om sneda banor och felgjutna minigolfbollar är det totalt ca 500.000 svenskar som varje år greppar en minigolfklubba på en minigolfbana.

Tänk er själva att ni står i baren och snackar med någon ni spanat in. Det verkar jäkligt lovande, sen helt plötsligt när den självklara frågan om vad personen i frågan pysslar med så får man svaret "jag spelar minigolf". Då kan man ju inte mer än att skratta, iaf inte jag. Trösten kan ju dock vara att sannolikheten inte är så stor.

För er som inte vet det så lever den fortfarande, eller ska jag säga att den är återupplivad? Jag anser mig nu ha startat plasket i vattnet som får ringarna att sprida sig likt en löpeld (om nu vattenringar kan sprida sig som en eld). Ge den två år så är den hetast på Stureplan. Och då menar jag verkligen hetast, det är ju trots allt en hot shot galliano!

När jag var liten var batterier en central punkt i mitt liv. Man var tvungen att använda det till den radiostyrda bilen, sin freestyle och andra diverse prylar som var sjukt heta, och som jag såklart saknar dagligen.

Men nuförtiden finns det lixom inte alls batterier. Ett undantag kanske är riktiga bilar, men det är ju inget jag använder mig av. Självklart är det ju schysst att slippa att använda en freestyle som börjar spela låtarna i halva hastigheten när batterierna torskar, eller att inte kunna svänga vänster med den radiostyrda bilen. Men det var ju fortfarande ganska coolt. Dessutom ledde det ju till ökat intresse att samla in pengar. Annars funkade ju inte ens coola grejer alls.

Panta flaskor, eller kanske springa ner till ICA oftare åt mamma och pappa. Knepen var många och batterierna var dyrare.

Kanske är det just tackvare batteri-bristen i dagens samhälle som ungdomen saknar moral och arbetslusta?

Jag kan bara spekulera, och det är ju det jag gör.

Idag i tristessen på jobbet föddes det en ny karaktär. Det är kocken Klaus från Tyskland. Det var diverse tacksamma skämt om tyskar och Klaus-trofobi i det lilla köket osv. Ja ni hajar säkert. Kanske får ni se mer av kocken under det kommande året, eller så lämnar jag det till alla här nere.